Nikolaj BerdjajevNikolaj Berdjajev verkar i Sverige vara en i stort sett förbisedd filosof. Det är synd – oerhört synd. Han är en sällsynt genomskådande och klarsynt person som inte ryggat för att utforska det mänskliga tänkandets värld, filosofins, religionens och psykologins värld, oavsett om det lett honom ner i de yttersta djupen, ner i de största livsgåtorna och det största lidandet. Berdjajevs filosofiska mod är ansenligt. Ja, för det går att ha ett sådant mod också. Många ryggar för tanken, för det djupa tänkandet, eftersom det ofrånkomligt också för människan in i ”det svåra” och ”det smärtsamma”. Så är min erfarenhet. Men för den, som jag, är utled på det konventionella tänkandet, på det politiskt korrekta och alldagliga tänkandet, och som är utforskande, nyfiken och sökande till sinnet, och som är beredd att satsa sitt liv, är Berdjajev en lysande källa att gå till: för kunskap, för fräscha, briljanta, djupa och levande tankar, och inte minst för kritisk samhällsanalys. Berdjajev har mycket att ge för alla sökande, radikala och samhällsengagerade personer som vill nå en djupare och mer välgrundad förståelse för den värld vi lever i. Men han har också mycket att ge till praktiserande psykologer, psykiatrier, kuratorer och dylika professioner, utöver de självklara, filosoferna, det skrå som han själv tillhör. Jag skrev på startsidan till denna hemsida att ingen skrivit djupare om friheten än Berdjajev. Givetvis kan jag inte helt stå bakom detta påstående, jag har ju inte läst igenom hela mänsklighetens litteratur, men ändå måste jag stå på mig en del i denna tro. Jag har helt enkelt läst en hel del och inte funnit någon med mer djuplodande och klartänkta tankar än han på detta område. Berdjajev beskrivs också ibland som just ”frihetens filosof” och jag tror därför min syn på honom håller sträck. Ibland har jag tyckt det är en ödets ironi att det är en ryss som tänkt djupast på detta område, och inte en amerikan. Nåväl, hur det än är med det, Berdjajev är en enastående människa och filosof. Och min bok om honom är skriven med stor kärlek. Men bortom de rent beskrivande delarna av Berdjajevs tänkande som finns i min bok kan läsaren också hitta en del av mina egna tankar om våra stora globala framtidsfrågor. Jag har nämnt det tidigare men förmodligen behövs det ett förtydligande. Läsaren bör veta att jag som människa alltid drivit tesen om att mänsklighetens framtid är allvarligt hotad på jorden mycket hårt, och detta märks också i min bok. Jag tror det är ett ”understatement” att säga att anslaget är profetiskt. Jag skriver om frågan om mänsklighetens hela överlevnad på jorden, och vad kan vara en mer profetisk fråga än det? Tack och lov är jag nu inte ensam om att oroa mig för och skriva om dessa frågor utan det tycks växa som svampar ur jorden hemsidor som allvarligt debatterar den globala överlevnadsproblematiken. Förmodligen är det dock riktigt att säga att jag är mer radikal än vad de flesta andra författare är. Men kanske det är en fråga som jag måste överlåta till läsaren att bedöma? Nikolaj Berdjajev levde mellan 1874-1948. Han utvisades ur Ryssland 1922 för sina frihetsbaserade tankars skull. Berdjajev är kristen men har stått utanför alla kollektiva strömningar. Hans särprägel som tänkare och författare är odiskutabel. Här, slutligen, några utdrag ur min bok som bekräftar det jag säger om honom. Först fyra exempel på hur mina egna beskrivningar och mitt eget språk kan se ut, sedan två citat som är karatäristiska för Berdjajev. Det första citatet finns endast till en del i min bok. |  Nikolaj Berdjajev 1874-1948  Nikolaj Berdjajev - Om andlig utveckling och globala överlevnadsfrågor Finare limbunden pocket |
Nikolaj Berdjajev står utan tvekan i en djuppsykologisk tradition. Han talar på olika sätt varmt om djuppsykologins grundare, Janet, Freud, Adler, Jung och Baudouine, även om han också riktar kritik mot dem. Han ser också personer som Pascal, La Rochefoucauld, Dostojevskij, Kierkegaard och Nietzsche som den vetenskapligt orienterade psykologins förelöpare. Dostojevskij står han också i ett alldeles särskilt förhållande till. Berdjajev är motståndare till uppfattningen att människan är en frisk varelse som i huvudsak är intellektuell och styrs av sitt medvetna jag. Människan är menar han en sjuk varelse med ett starkt omedvetet själsliv och psykopatologin är därför en disciplin som har mycket att säga om människan. Berdjajev ser stora likheter mellan den moderna psykologins upptäckter och den gamla kristna doktrinen om människans ursprungliga syndfullhet. Dock vill han som sagt hävda att denna doktrin inte har det sista ordet.
Berdjajev har som läsaren sett tagit djupa intryck av Dostojevskij. En viktig sida i Dostojevskijs författarskap är att han genom sina romanfigurer försökt att visa vad olika idésystem på djupet leder till om man tänker dem till sitt slut. Berdjajev menar att idéerna hos Dostojevskij inte är som hos Platon några eviga urtyper, normer eller ursprungliga entiteter utan de är förenade med själva tillvarons grundessens, det som driver denna världen framåt och påverkar dess öde. Idéerna är hos Dostojevskij förenade med lidelse och eld. De har menar han kraften att ödelägga världar men också att skapa liv. Berdjajev har anammat denna uppfattning och hans syn på vad andlig utveckling är bör förstås ur denna synvinkel. ….
Nikolaj Berdjajev betraktar sig själv först och främst som religions-, moral- och historiefilosof. I centrum för honom har Gudsfrågan och teodicéproblemet stått men också frågan om människan och hennes bestämmelse och öde i världen. Det svar han kommit fram till kan närmast beskrivas som en form av kristen tro djupt präglad av Dostojevskij. Man kan svårligen placera in honom i någon av de stora traditionella kristna riktningarna, ortodox, katolsk eller protestantisk kristendom. ….
Berdjajevs politiska uppfattning är djupt präglad av hans kristna livsuppfattning. Man kan säga att detta tar sig uttryck framför allt på två sätt, en vilja att reformera livet i en evangelisk anda och en illusionslöshet om vad som är realistiskt och förverklingsbart på jorden. Det förstnämnda innebär för honom enkelt uttryckt att kristendomens sociala sida måste förverkligas också på jorden. Berdjajev är strängt kritisk till alla argument att kyrkan och religionen inte skall ägna sig åt sociala och politiska frågor. Det är menar han djupt tragiskt att inte kristna genom historien ägnat sig mer åt sociala frågor än vad de gjort. Marxismens framträdande på den historiska arenan ser han som en konsekvens av att de kristna inte uppfyllt sina plikter som de borde. Det sistnämnda hänger ihop dels med hans egen nyktra och realistiska syn på världshistorien, dels det eskatologiska elementet i den kristna världsuppfattningen. Världshistorien menar Berdjajev bär sin egen vittnesbörd om svårigheterna att förverkliga någon rättvis världsordning.
Och så citaten:
"Jag kallas frihetens filosof. En reaktionär hierark har sagt om mig att jag är 'frihetens fånge'. Och mycket riktigt, jag älskar friheten över allt annat. Jag härstammar från friheten, den har fött mig. För mig är friheten det ursprungligaste varat. Utmärkande för min filosofiska typ är först och främst att jag lagt friheten till grund för filosofin istället för varat. I en sådan radikal form har, efter vad det förefaller, ingen annan filosof gjort detta. I friheten ligger hemligheten om världen förborgad. Gud önskade en sådan frihet, och därav uppkommer världens tragedi. Friheten finns i begynnelsen och den finns vid slutet. Hela mitt liv har jag, när allt kommer omkring, skrivit frihetens filosofi, jag har försökt göra den fullkomlig och utveckla den. Det är min fasta övertygelse att Gud bara är närvarande i friheten och att Han verkar enbart genom friheten. Bara friheten får sakraliseras, alla andra falska sakraliseringar, som historien är full av, måste avsakraliseras. Jag ser mig framför allt som emancipator, och jag är positivt inställd till alla former av emancipation. Även kristendomen har jag uppfattat och accepterat som emancipation". "Vägar till självkännedom", 1994, s 61.
"The lust for greed and the lust for sensuality have a destructive influence on mental life and create phantasms and illusory worlds of their own which replaces for man the real world of God. The lust for greed and love of money for its own sake creates one of the most fantastic worlds, furthest removed from the real world of being – the world of capitalism, of banks, stock-exchanges, cheques, IOU´s, adverisment, competion and pursuit of easy gain. The financial world is a terrible phantasmogorian, utterly remote from the world created by God and adding nothing to its richness, fullnes or perfection". "The destiny of man", 1937, s 182-183.
Det var mina utdrag ur min bok.
För intresse:
Till beställning
